All min lediga tid ägnade jag åt trädgården i helgen. Jag älskar när det finns mycket att göra utan deadline. Blir jag inte klar, ja, då blir jag inte det. Jag gör mest det jag har lust till och lite måsten. Barnen hjälper till att kratta löv så jag kan fokusera på förbättringsåtgärder. Det är rätt så kravlöst, trädgården behöver inte vara tipptopp, det är därför jag älskar hösten.
Det är inte så svårt.
En annan färgförändring. Gaffelolvon och hortensia.
Ja, som sagt
Vackra dahlian bröts av i blåsten.
Alla hostor har dock inte vissnat än
Sköter sig väl, den här dahlian. Många tvåfärgade sorter tappar sin färgstruktur när ljuset avtar på hösten, men inte 'Tartan'.
Nyinköpta pelarenen har flyttat in i en bergsspricka.
Min lilla vintergröna avdelning kommer först att begravas i björklöv de närmaste veckorna innan den kan överta huvudrollen i trädgården. Små barrväxter, rhododendron och ljung kommer att vara glädjeämnet framöver.
Från att i unga år ha lidit igenom vinterhalvåret, i synnerhet under mina första år i Sverige, har jag nu slutat kämpa emot det jag inte kan förändra. Idag är jag den som försöker peppa andra som har svårt för den mörka årstiden. Att röra på sig utomhus är bästa tipset, lika säker humörhöjare som att tvätta håret.
"What a surprise", säger ni. Nej, inget nytt, men sant.